Jag läste denna sommaren 2015, ganska snart efter att jag kom hem från Nederländerna, och diskuterade den med Urban.
Det
som skrevs kring boken när den kom vill jag minnas handlade mycket om
de politiska kopplingarna, "arbetslinjen" etc. Och till skillnad från Elin Grelssons roman så finns det lite politiska toner i texten, med glasrutorna som återkommande symbol - att befinna sig innanför eller utanför.
Men
överlag är mitt intryck ganska starkt präglat av den breda
generaliseringen sparsmakade kontra pratiga författare, där den här
boken hör till den förra typen, och jag föredrar den senare. Mycket är
oklart kring huvudpersonens motivation, och saker och ting verkar hända
rätt slumpmässigt. Ska mån hålla på henne, eller tycka synd om henne,
eller om hon är en everyman, varför ska man bry sig? En kafkaparallell
(till "Framför lagen") är fyndig men byggs inte ut till något större.
Många av Malte Perssons invändningar mot svensk prosa
tycks fortfarande vara giltiga, mer än tio år senare. Här finns t.ex.
inga perspektiveringar, trots att det ges möjligheter till sådana. Det
kunde t.ex. ha citerats direkt från Frasses blogg.
Urban
påpekade ett kontinuitetsfel: Emma läser jobbmail medan hon är i Paris,
men verkar ändå inte veta vad som hänt på jobbet medan hon var borta
när hon kommer tillbaka.
Intervju med Elise Karlsson i Arbetet.
Svenska Dagbladet
Dagens Nyheter
Göteborgs-Posten
Upsala Nya Tidning
SVT Kulturnytt
Sveriges Radio
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar