Zadie Smiths andra roman blev inte särskilt väl emottagen av kritikerna, och inte heller jag tyckte den var särskilt bra. Det dröjde bra länge innan jag förstod vart boken var på väg, karaktärernas motivation var svårbegriplig, och varken diskussionen av religion eller diskussionen om kändisskap kändes särskilt intressant. Hon tycks här ha fortsatt lite i samma spår som White Teeth med att skapa karaktärer som har de mest märkliga korsningar av religiösa och etniska tillhörigheter (här med en judisk-kines som huvudperson). Möjligen har mina svårigheter med boken att göra med att dessa kombinationer var ännu mer svårgenomträngliga. Faktiskt påminner mina svårigheter med denna lite om de med Buddha i Las Vegas: jag hade svårt att förstå vad huvudpersonens problem var.
Denna läste jag under sommaren.
