Art Spiegleman: Maus

En av de bästa grafiska romaner jag läst, ja en av de bästa böcker jag har läst överhuvudtaget. Återigen var det ganska länge sedan jag läste den, men idag har jag läst om stora delar av den. Den tog ganska hårt, men egentligen kanske mest på grund av Arts sista ord till sin mamma. När hon kommer in i hans sovrum (han är ca 20) frågar om han älskar henne, svarar han "såklart" i något slags passivagressiv ton och vänder sig bort för att sova. Sedan tar hon livet av sig.

Hur som helst, man får höra mycket intressant om Förintelsen. Många administrativa detaljer om hur Auschwitz och ghettona fungerade. En fråga som särskilt intresserar mig med Förintelsen gäller den i vilken mån judarna lyckades bevara något slags solidaritet sinsemellan. Maus ger många intressanta exempel här, mest negativa. Wladek blir  ett par gånger själv angiven av judar, det fanns "judisk polis" i ghettona som hjälpte nazisterna, och en hel av hans överlevnad beror på att han lyckas tillvinna sig mindre fördelar och privilegier (som när han blir engelsklärare åt en lägervakt). Wladek säger själv att det gällde "var och en för sig själv". Där finns några mindre vittnesbörd om solidaritet, så fort han stöter på någon han överhuvudtaget träffat tidigare. Men ganska lite av solidaritet fångarna emellan. Inte särskilt uppbyggligt, men det var väl antagligen så det var.

En stor del av bokens kvaliteter och känsla av autenticitet kommer av att Wladek inte framstår som så värst sympatisk. Visserligen beundransvärt praktisk och initiativrik under de svåra omständigheterna. Men man kan tolka det som att han gifter sig med Anja för att hon är av fin familj. Han framstår som orimligt misstänksam mot sin nya fru (hans farhågor besannas dock) och han blir helt ifrån sig när Art och hans flickvän ger en svart man lift. (Wikipediaartikeln innehåller flera intressanta synpunkter på denna skildring, och även på valet att använda djur i framställningen.)