tisdag 20 maj 2014

Roberto Bolano - Nazistlitteratur i Amerika

En borgesiansk påhittad handbok med minibiografier över författare med nazistsympatier från de amerikanska kontinenterna. Några levnadsöden korsas. En del verkliga författare figurerar. De flesta är, underförstått, mycket dåliga författare, men några beskrivs i ordalag som får mig att tro att de ska vara bra på riktigt (i alla fall texten om Luz Mendiluce Thompson gav något intryck ditåt).

Den var rätt så underhållnade, men kändes lite planlös. Jag tror mig förstå varför Jonas avbröt läsningen av 2666. Här finns många underhållande detaljer, men många av dem känns inte särskilt talande för karaktärerna, utan mest bara där för att "skapa stämning". Breder man ut sånt på 600 sidor blir det nog mycket enerverande. Här är det tolererbart.

Jag hade en del svårigheter med att läsa av bokens poäng. Problemet bestod i att det var ganska oklart var berättarkaraktären i boken stod. (Biografierna har en författare, och denne tillåter sig ibland att avvika från den nyktra sakupplysningstonen, och jag tror att han på någon punkt själv agerar i ett par berättelser.) Han verkar inte ta avstånd från personerna, men å andra sidan iscensätter inte Bolano några sluga skönmålningar (där sannningen skymtar mellan raderna). Många av författarna är löjligt fåfänga, skojare, småskurkar eller mördare.

På bokens baksida har någon skrivit att Bolano "vänder upp och ned på föreställningen om litteraturen som ett motgift till brutaliteten, driver gäck med litteratörernas lättvindiga benägenhet att liera sig med grymma ideologier och visar upp den banala ondskan i en skrattspegel". Den sista formuleringen tycker jag verkar helt inadekvat i sammanhanget (detta är inte några kuggar), men det de första kan jag köpa som nyckel till boken.

Det sammanfattande omdömet blir "ganska bra". Jag ångrar inte att jag läste den. Det är en underbar idé. Jag kan nog tänka mig att konsultera den igen om jag ska porträttera någon sadist. Men den är samtidigt, som sagt, lite planlös, och håller inte riktigt ihop som fullständigt verk. Den falska encykolopedin är inte fullt ut genomförd, och inte så snyggt genommönstrad som jag känner att den hade kunnat bli.