Jag läste första halvan av denna roman under semestern, men sedan glömde jag bort den ett tag och tog nästan halva under denna helg i augusti.
Jag började läsa den pga. titeln och för att baksidestexten sa att den handlade om "a young woman [...] teaching herself indifference". Det kunde eventuellt anknyta en del till mitt eget romanprojekt. Jag upplevde den dock som kryptisk. Romanen handlar om en Sophia Jansen (vars namn jag inte uppfattade under bokens gång) som lever i Paris, har ont om pengar, arbetar lite, är ute i nattlivet, dricker en del, med mera. Men om det finns någon progression eller story i det som händer så gick det mig helt förbi. Jansen genomgår inte någon särskild utveckling eller så. Inte heller fann jag någon särskild glädje i stilen eller detaljerna, annat än som källa till tidens tänkande.
Boken kanske kan vara användbar som källmaterial för en viss mentalitet (att vara fäst vid sin smärta) och destruktiva beteendemönster som kan få utlopp under vissa socioekonomiska omständigheter. Hur kan Jansen ha råd att bo på hotell om hon samtidigt inte ha några pengar? Hur mycket av detta är förändrade relativkostnader och hur mycket är omedvetenhet om privilegier?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar