Däremot ser det ganska besynnerligt ut med de två olika konflikterna i boken. Det finns dels den mellan Maggie och Tom, som handlar om... ja vad, egentligen. Maggie känner inte att hon får den uppskattning av Tom som hon förtjänar, trots att hon håller av honom så. Tom i sin tur är lite osäker på Maggie eftersom hon är intelligentare än honom, i betydelsen har större fallenhet för boklig bildning. Därtill kommer sådana saker som Maggies relation till Philip - Toms fientlighet mot honom har sin grund i deras personliga fiendskap från studietiden, och faderns konflikt med Wakem är bara ett sätt att rationalisera detta (det verkar vara Eliots mening, eftersom hon på något ställe beskriver denna orsakskedja för att förklara att Tom motsätter sig att Maggie har kontakt med Philip). Därtill har Tom och Maggie rätt olika livsinställning. Tom är en handlingens man, vill bli rik och leva bekvämt (ge order) som sin far. Maggies framtidsdrömmar är lite vagare, men de är kopplade till bildning på ett sätt som för mig liknar Dorothea Brooke. (Kanske kan man rentav säga att de förkroppsligar principerna Wilcox och Schlegel i en och samma familj.)
Det är intressant att Eliot här verkar ha intagit en lite tvekande attityd till Tom, som påminner om min egen till liknande människor. Å ena sidan skriver Gun-Britt Sandström i förordet att Eliot alltid var mån om att "försvara Tom", att han inte entydigt skulle fördömas, eftersom han inte valt sin egen obildning. Å andra sidan ger hon en i boktexten inte särskilt många skäl att tycka bra om Tom. Eliot verkar betrakta intelligens och fallenhet för utbildning som givna storheter, och Tom får inga av dessa egenskaper, som verkar vara de som Eliot skattar högst (eller är det jag som gör det?). Han är på många sätt en "bully", och tycker att hans överordnade ställning är självklar. Han uppskattar inte Maggie efter förtjänst, och när de är barn trycker han ned hennes självkänsla mest hela tiden. Något som visar att Eliot var mån om att inte helt utmåla de outbildade som känslolösa barbarer är Bob Jakin - mer godmodig och med tillbörlig respekt för utbildning (även om det nu när jag tänker på det är lite oklart vad han står för; han är ju någonstans en man som tänker mycket, men han framhåller sig själv som obildad, och jag tror också att det sägs rakt ut att han är lite enfaldig egentligen, men hjärtegod).
Den andra konflikten i boken utspelar sig mer inom Maggie själv, och handlar om huruvida hon ska välja Philip eller Stephen till make. Den här delen tyckte jag var svagare. Det framstod inte som helt solklart hur den hänger ihop med den första. Den här historien kommer in efter två tredjedelar av boken, det finns inget i den övriga berättelsens logik som tvingar fram det, och det belyser inte samma teman som konflikten mellan Maggie och Tom. Men framförallt hade jag svårt att tycka synd om Maggie i detta. Låt vara att Philip är puckelryggig, han hade sannerligen inte varit något dåligt parti för henne. Han har gott om pengar som väntar honom i arv, och hade inte varit helt oangenäm att leva med, eftersom de delar en del andliga intressen - antagligen minst lika många som hon delar med Stephen. Stephen är av finare familj, charmigare, snyggare, men framstår också som något av en lätting, och eventuellt faktiskt bara sexuellt intresserad av henne. Möjligen fanns det en svårighet för Eliot att gestalta argumentet för Stephen, och de känslor som Maggie har för honom (sexualmoralen etc.). Här finns i viss mån en intressant diskussion kring löften, och Maggie själv är inte benägen att vilja överge Philip, eftersom det skulle betyda att löften inte betyder något och att det är okej att bara låta sig styras av vad som gynnar en, eller "känns rätt", för stunden. Möjligen en intressant moralfilosofisk diskussion att återkomma till.
Här finns många fantastiska iakttagelser av de människor som skildras, deras intrikata känsloband till varandra och deras personliga brister. Framförallt då systarna Dodson (varav Tom och Maggies mamma är en) och deras fixering vid familjens anseende. I sin explicita teoretiska analys gör Eliot detta till ett släktdrag, samtidigt som många av händelserna också illustrerar att detta är en logisk del i det samhällssystem som de ingår i. Borde ha markerat några exempel här. Andra intressanta moralpsykologiska resonemang fanns i Maggies religiösa utveckling i del 4. Kanske också något om hur, i jämförelse med den andra deln, mycket man håller på Maggie mot Tom och de flesta övriga släktingar. Jfr Gunnar P om britternas syn på barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar