Detta var den första boken jag och Rasmus läste i vår bokcirkel. Det var oktober 2014-januari 2015.
Det var ett mycket roligt återseende, och jag tyckte mycket bättre om den nu än första gången jag läste den. Detta beror främst på insikterna från Andreas om att detta inte är en kärleksroman i betydelsen att Heathcliff och Catherine inte är hjältar som man nödvändigtvis ska sympatisera med i alla lägen. Även om deras kärlek här inte bara är en projektion från H:s sida (som det var i filmatiseringen jag och Andreas såg) så är det fortfarande en destruktiv kraft, och C är en stundtals uttalat manipulativ kvinna.
Det är en oerhört rik text, med mycket att fundera över, som berättarnas pålitlighet, dess religiösa grundsyn och vilka religiösa föreställningar H har (minns inte minst de närmast nekrofila fantasierna om att han vill begravas med ena sidan av kistan öppen mot C:s grav).
Det mest anmärknings- och minnesvärda var dock det chockerande våldet, och den verbala råheten från H:s sida. Som när han sitter och kontemplerar att om han och Isabella var ihop så skulle han slå henne som bara fan. Och när de sedan väl flyr har han ihjäl hennes hund i förbifarten. Den var mer våldsam än den filmatisering jag såg (ovan) och då är den varianten ändå enligt Andreas den mest våldsamma av de han sett.
Efter att ha rett ut ganska många frågor, som t.ex. var EB fick allt ifrån, återstår ändå några stycken. För det första: ligger det något i invändningarna om Lockwood och mrs Dean som opålitliga berättare. För det andra: exakt vad är det som händer med H när han finner inre frid. Ser fram emot en tredje omläsning så småningom. Se även mailet jag skrev till Rasmus om litterära och världsliga influenser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar