Någon gång i mars 2018 tappade jag tydligen lusten att uppdatera den här bloggen. Men här kommer i alla fall en lista över några böcker jag läste under året:
Anders Nilsson - Den fria illviljan
Birger Sjöberg - Kvartetten som sprängdes
Elena Ferrante - Min fantastiska väninna
Elena Ferrante - Hennes nya namn
Charles Dickens - Lysande utsikter (bokcirkel med Urban, påbörjad november 2017)
Donna Tartt - The Secret History (bokcirkel med Urban, påbörjad i augusti)
Vladimir Nabokov - Pale Fire
Muriel Spark - The Prime of Miss Jean Brodie
Jag läste även en del i Flygare-Carléns Ett köpmanshus i skärgården, och nästan hela Goethes Vilhelm Meisters läroår, men jag läste inte klart dem.
Visar inlägg med etikett Italien. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Italien. Visa alla inlägg
lördag 5 januari 2019
måndag 31 december 2012
Italo Calvino: Den tudelade visconten
Detta är den första boken ur den trilogi av sagor/fantastiberättelser som ledde fram till Italo Calvinos... födelse kan man nog säga. Innan dess hade han publicerat någon realistisk roman, ganska långt ifrån den sorts berättelser han senare blivit känd för.
Redan i denna "första" bok framstår han för mig som en ganska färdig författare. Det är till exempel flera punkter från hans Six Memos som jag tycker går igen i stilen. Framförallt snabbheten. Allt händer med ett minimum av miljöbeskrivningar och andra longörer. Personernas tankeprocesser skildras knappast alls. Till exempel "beslutar" sig visconten på en rad bara sådär för att bli förälskad i Pamela. Lätthet känns också igen. Allt händer utan ansträngning, utan att Calvino bryr sig hövan om att förklara till exempel hur en halv människa kan ha så stor handlingskapacitet.
Historien är på många sätt gåtfull. Den har ingen realism i sig, knappt ens inom sina egna parametrar (det omdömet skulle kunna preciseras), vilket ger mig känslan av att allt är symboler eller tecken för något annat. Å andra sidan är detta ofta mycket svårdechiffrerat. Behållningen ligger väl istället i att vissa bilder/scener/idésammanställningar är väldigt minnesvärda. Som skildringen av hugenotterna, som tappat bort sin bibel och varit förföljda så länge att de glömt alla sina religiösa seder. Därför mumlar alla i psalmsången och folk vågar knappt knäppa händerna när de ber, av rädsla för att göra några liturgiska fel.
I förordet skriver Calvino om den djupare innebörden av "den kluvna människan". Men det är rätt svårbegripligt. Han pratar lite om Marx och Freud, men hur de passar in på denna berättelse förstår jag inte. Dessa författare skriver om en längtan efter en ny fullständighet, men någon sådan verkar inte finnas hos Visconten, i alla fall inte hos hans onda sida, som bara rasar runt.
Redan i denna "första" bok framstår han för mig som en ganska färdig författare. Det är till exempel flera punkter från hans Six Memos som jag tycker går igen i stilen. Framförallt snabbheten. Allt händer med ett minimum av miljöbeskrivningar och andra longörer. Personernas tankeprocesser skildras knappast alls. Till exempel "beslutar" sig visconten på en rad bara sådär för att bli förälskad i Pamela. Lätthet känns också igen. Allt händer utan ansträngning, utan att Calvino bryr sig hövan om att förklara till exempel hur en halv människa kan ha så stor handlingskapacitet.
Historien är på många sätt gåtfull. Den har ingen realism i sig, knappt ens inom sina egna parametrar (det omdömet skulle kunna preciseras), vilket ger mig känslan av att allt är symboler eller tecken för något annat. Å andra sidan är detta ofta mycket svårdechiffrerat. Behållningen ligger väl istället i att vissa bilder/scener/idésammanställningar är väldigt minnesvärda. Som skildringen av hugenotterna, som tappat bort sin bibel och varit förföljda så länge att de glömt alla sina religiösa seder. Därför mumlar alla i psalmsången och folk vågar knappt knäppa händerna när de ber, av rädsla för att göra några liturgiska fel.
I förordet skriver Calvino om den djupare innebörden av "den kluvna människan". Men det är rätt svårbegripligt. Han pratar lite om Marx och Freud, men hur de passar in på denna berättelse förstår jag inte. Dessa författare skriver om en längtan efter en ny fullständighet, men någon sådan verkar inte finnas hos Visconten, i alla fall inte hos hans onda sida, som bara rasar runt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)