Denna läste jag under våren, relativt snabbt och med god lust. Det var roligaste nya svenska skönlitteratur jag läst på länge! Detalj- och doftrik. Tillika en skaplig nostalgidos eftersom den utspelar sig bland gymnasister vid åren runt millennieskiftet.
Det är första delen i en trilogi, och jag skulle gärna läsa även de kommande delarna.
Likväl tycker jag att boken är lite fattig på berättelse, och på interaktioner som leder till förändring på något lite mer sofistikerat sätt. Snarare kretsar boken kring teman om grupptillhörighet etc. Här finns en rad fina scener, men de hakar sällan i varandra på något klart sätt. Detta är ingen dålig struktur på en bok, men jag undrar om den inte den typen av bok hade mått bra av att vara kortare, som Virginia Woolfs The Waves (som jag tenderar att se som förebilden för all monologartad prosa).
Därtill hör huvudpersonen Eva Zackrisson till de där karaktärerna som är så starka (kan vara ute och leva rövare, och är samtidigt supersmart så att hon tar hem högsta betyg i allt) att jag har svårt att engagera mig i dem. Jag har ingen anledning att heja på dem, för jag kan inte riktigt se hur de skulle kunna förlora kampen. I synnerhet som kampen här ändå med den lite äldres perspektiv har ganska låga insatser. Jag vet att Eva kommer att kunna skaffa sig nya vänner, vilket universitet hon nu än väljer att läsa vid.
Hur som helst, här finns löften om stordåd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar