Den här boken läste jag någon gång i våras. En rekommendabel biografisk skiss över en borgares liv under nazisternas maktövertagande, fram till flykten från Tyskland några år innan kriget bröt ut.
Haffner är en intressant man. Han kom från ganska privilegierade kretsar, verkar ha haft ganska konservativa politiska värderingar, men hyste ändå stark motvilja mot nazisterna. Möjligen inte bara av ädla skäl. En del av detta var nog patriciskt snobberi mot de oputsade nazisterna. Men också - så framstår det åtminstone i boken - för att nazisterna ville komma åt människor med judisk bakgrund i hans härkomst, däribland en tjej som han dejtade.
Den tanke jag minns från när jag läste boken är att jag fann det svårt att förhålla mig till en del av det han sade, eftersom jag inte har någon egen bild från historieböckerna. Det var många snabba generaliseringar om "atmosfären" i det tyska samhället efter första världskriget och framåt. Sådant ska man överlag vara skeptisk mot, i mitt tycke. Men förmodligen är det väl ändå ganska autentiskt som vittnesmål över stämmningarna i borgerliga kretsar av den sort som Haffner kom ifrån.
Det allra intressantaste partiet kom mot slutet, när Haffner redogör för sina erfarenheter från det kvasimilitärläger han skickades iväg på som nyexaminerad jurist. Här fanns ett gäng intressanta observationer om hur folk socialiseras in i politiska rörelser. Nazisterna utsatte dem inte alls för propaganda (förrän möjligen på slutet), utan såg snarare till att de skulle "förbrödras. De framstår onekligen som ena skickliga jävlar på den här punkten. Jag minns inte detaljerna just nu, men väl värt att återvända till, i alla fall om jag skulle få för mig att forska på något liknande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar