Jag läste denna under hösten, efter att vi hade sett Whit Stillmans Love and Friendship på bio. Det här är något som Austen skrev innan de romaner hon är mer känd för. Det gavs aldrig ut under hennes livstid, och något i den får mig att tänka att den är ofärdig. Den är lite kort, och den slutar rätt hastigt.
Ett par skillnader gentemot boken: det moraliska centrumet här är Catherine Vernon. Detta framstod som lite mer osäkert i filmen. Möjligen är det en förändring grundad i att vi idag har mer sympati med lady Susan än Austen själv. Å andra sidan har jag lite svårt att bedöma hur bokens författare ser på det som händer. Antingen ska det vara så uppenbart att lady Susan är en fördärvlig kvinna, eller så finns det ändå en slags sympati i den lätthet som ämnet behandlas med (lady Susan får inte särskilt mycket till straff för sina synder - Wikipedia noterar att otrohet bestraffas betydligt hårdare i Mansfield Park).
Möjligen var översättningen inte av samma höga kvalitet som de jag tidigare läst. Jag fick ofta tänka tillbaka på scener i filmen för att förstå vad som var roligt. Där var det ett samspel mellan den engelska som talades, och den svenska textningen som gav mig nycklas till finessen i humorn. Möjligen går för mycket förlorat med enbart svensk text. (Samtidigt som det verkligen fungerar i exv. Gösta Olzons översättning av Stolthet och fördom).
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera